|
Vi har båda väldigt olika
bakgrund när det gäller hund och träning. Jag har haft hund sedan tidiga tonåren
och Magnus hade aldrig haft hund när vi träffades. Jag började tävla familjens
första sheltie Peggy 1991och vi hann få många framgångsrika år innan vi
förlorade henne i cancer 1997. Magnus har alltid varit intresserad av idrott och
spelat både fotboll, tennis, ishockey, bordtennis och volleyboll. Dessutom har
hans familj alltid dansat och han är i princip uppväxt på dansgolvet.
Eftersom vi även sysslar med avel
så varierar vår flock i storlek. Vi försöker hålla oss med varsin
tävlingshund samt en på tillväxt. All vår lediga tid går åt till agility
och hundar, även om vi försöker göra "normala" saker också.
Parallellt med det egna tävlandet
så håller vi en ryslig massa kurser vilket jag tycker är fantastiskt
stimulerande. Varje ekipage väcker funderingar som är utvecklande även
för den egna träningen. När jag själv går kurs får jag med mig dubbelt -
det som jag tar åt mig för egen del och det jag tar åt mig för att föra
vidare till eleverna.
Hur det hela började...
2001 skapade jag det egna konceptet
Våga tävla. Upprinnelsen till konceptet var att vi var tillbaka i min
moderklubb, och där hade det inte hänt ett smack på agilityfronten. Som så många
hundungdomsklubbar var den totalt i händerna på storbror BK, som tyckte att
agility bara var trams. Tyvärr betydde det i praktiken att alla som kommit en
bit i sin träning och ville satsa på tävling antingen slutade eller bytte klubb.
Så efter fortsättningskursen fanns det ingen hjälp att få.
Idag består vår tävlingskurs
av tre steg - Basic Handling, Våga tävla och Tävlingsgruppen. Hela tiden
utvecklas konceptet för att följa med i sportens utveckling och våra egna och
elevernas ambitioner.
|